En fin vän
Publicerat: 2012-02-17 | Kategori: Personligt | 0 kommentarerJag tycker det är fantastiskt hur folk bryr sig, även fast man inte tror det.
För igår fick jag veta precis hur mycket jag betyder från en vän jag lärde känna för någon sommar sedan.
Det är lite knasigt att vi inte hållt kontakten bättre, men det har vi båda att skylla på.
Ibland kommer livet bara imellan utan att man tänker på det, men här är vår chans att förändra det.
Och jag blir så glad när jag tänker tillbaka på den där sommaren och allt vi gjorde och sa till varandra.
Och det är som en varm känsla som kommer igenom kroppen och jag skäms lite över att jag varit så dålig
på att höra av mig. Men nu ska jag bättra mig, det lovar jag! Vi får göra det båda två faktiskt!
Och Madde, jag har absolut inte glömt dig, det får du inte tro!
För alltid när jag kikar tillbaka på de fina foton vi tog (och de mindre vackra) så ler jag.
Den sommaren hade jag kunnat göra vad som helst att få tillbaka.
Men nog blir det fler roliga minnen, eller vad säger du?
Det finns en stjärna för mig också
Publicerat: 2012-01-31 | Kategori: Personligt | 0 kommentarerDet finns så mycket jag skulle vela skriva, få ut mig och aldrig mer se tillbaka på.
Men det finns inga ord för lyckan, smärtan och besvikelsen, det är tomt.
Alla gånger jag legat mot kudden och kvävt alla tårar eller när jag skrattat med
mina vänner åt saker som bara vi förstår, så lämnas jag kvar i ett tomrum som
jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Ett mörker som jag inte själv kan förstå.
Det kan ha mycket att göra med att jag tappade min bästa vän, min själsfrände,
som såg till att jag alltid skulle ha det bra och vara lycklig. Som var med mig i
med och motgång och aldrig släppte min hand. Och det är så sjukt.
Jag saknar dig så det gör ont, och efter all denna tid så blir ingenting bättre.
Tomrummet du lämnade efter dig kan ingen fylla, aldrig någonsin.
Jag önskar att du hade fått se mig springa ut i glädje på studenten.
Eller hålla upp mitt hår om jag råkat dricka lite väl för mycket.
Eller bara fått känna dina varma kramar en gång till och hålla fast dig föralltid.
Men det går inte, men jag minns dig iallafall och det kommer jag alltid göra.
Och jag är glad att jag fick den tid jag fick med dig, för den är ovärdelig.
Du kommer alltid vara allt för mig,
och allt jag gör, gör jag för dig, min älskade mamma.
Where stars shine the brightest
Publicerat: 2012-01-31 | Kategori: Personligt | 1 kommentarer
Allt jag önskar och vill är att du ska ta dig ut ur ditt mörker och få börja leva.
Slippa sitta fången i din bur som skymmer allt det vackra i dig.
Fan, varför ska du få genomgå det du gör just nu, vem har bestämt att du förtjänar det?
Vem kan tillåta just dig att känna denna smärta, varför just du och varför just precis nu?
Som att du inte varit med om nog, som att livet inte varit nog tufft.
Men jag finns här, du är inte ensam, för ingenting kan beskriva den kärlek jag känner till dig.
Du är min andra halva, den som håller mig i ljuset varje dag och en värld utan dig existerar inte.
Du ska ta dig ur detta, och det ska jag se till, för du hjälpte mig när allt var som svårast.
Du är min andra halva, den som håller mig i ljuset varje dag och en värld utan dig existerar inte.
Du ska ta dig ur detta, och det ska jag se till, för du hjälpte mig när allt var som svårast.
